Titel: The Madman's Daughter (The Madman's Daughter #1)
Författare: Megan Stepherd
Sidantal: 420
Releasedatum: 2013 - 01 - 29
Handling: Sixteen-year-old Juliet Moreau has built a life for herself in London - working as a maid, attending church on Sundays, and trying not to think about the scandal that ruined her life. After all, no one ever proved the rumours about her father's gruesome experiments. But when she learns that he is alive and continuing his work on a remote tropical island, she is determined to find out if the accusations are true.
Accompanied by her father's handsome young assistant, Montgomery, and an engimatic castaway, Edward - both of whom she is deeply drawn to, Juliet travels to the island, only to discover the dephts of her father's madness: He has experimented on animals so that they resemble, speak and behave as humans. And worse, one of the creatures has turned violent and is killing the land's inhabitants. Torn between horror and scientific curiosity, Juliet knows she must end her father's dangerous experiments and escape her jungle prison before it's too late. Yet as the island falls into chaos, she discovers the extent of her father's genious - and madness - in her own blood.
Favoritcitat: I ran after him, but he was already back with the others. My footsteps echoed between the hollow space below the dock. I stopped. If he'd wanted me to stop him, he'd have let me.
Favoritförhållande: Här får jag nog lov att ta Montgomery och tjänsteflickan Alice relation till varandra. Även om den här relationen inte var så värst framhävd i boken fanns den där.
Montgomery har känt Alice så länge hon levt och Alice är störtförälskad i Montgomery. Han behandlar henne dock mer som en lillasyster. När hon blir upprörd tröstar och lugnar han henne, han beskyddar henne och det hela är väldigt gulligt.
Favoritkaraktär: Min favoritkaraktär blir nog Balthazar. Balthazar är ett av dessa djur som har blivit människa genom kirurgi. Han är timid till naturen och har ett gott hjärta. Han skulle aldrig skada en levande varelse. Faktum är att jag tror att han inte ens vet hur man ska bära sig åt för att göra någon illa. Han är dock deformerad eftersom att ingen av pappans skapelse har antagit den mänskliga form som var målet. Balthazar arbetar som tjänare åt sin skapare. Men han kan ändå tänka själv, det är inte så att han är hjärntvättad. Han vet åtminstone att han vill bort från ön.
Minst omtyckta karaktär: Det får då bli pappan. Mr Moreau. Han övergav Juliet och hennes mamma utan några pengar. När Juliets mamma dog visste han det och kunde ha förhindrat det men gjorde det inte. Han skickade inte heller någon hjälp till Juliet utan lät henne bli utslängd på gatan.
Han experimenterar på djur och låter dem lida något så fruktansvärt bara för sin egen nyfikenhets skull. Han är vidrig. Sedan nedvärderar han också kvinnor som många andra på den tiden, inte för att det gör saken försonligare. Usch, är allt jag säger.
Vad jag tyckte om boken: Okej. Det här var inte alls vad jag hade väntat mig. Den här boken var obehaglig och den var äcklig på ett fascinerande sätt. Alltså, Juliets pappa experimenterar på djur, så på natten kan Juliet höra deras skrin. Pappan opererar dem utan smärtstillande eller någon drog och när de är vakna. Men detta var inte huvudsaken till att jag inte tyckte om den här boken.
Huvudkaraktären, Juliet, var så extremt irriterande. Hon tjatade om galenskapen i sitt blod hela tiden och ville aldrig hålla tyst om det. Sedan föll hon, som grädden på moset, för två killar samtidigt när det var tydligt att båda två var skumma och den ena till och med avskyvärd. Så hon tjatade om det hela tiden också. Hon var helt enkelt en irriterande person. Sedan störde jag mig också på att båda killarna var kära i henne och ville hångla upp henne även när de fick veta att hon hade kysst båda två. Så detta gör att jag ger denna bok två glada Tennants av fem. Den får två Tennants för att storyn ändå fångade mig och Megan skrev boken med ett bra språk.
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar