Sagoberättaren

                                          

Titel: Sagoberättaren
Författare: Antonia Michaelis
Originalspråk: Tyska
Serie: -
Utgivningsdatum: 2013, augusti
Förlag: Opal
Sidantal: 395

Handling:

Den här boken utspelar sig i Tyskland i nutid och är berättad utifrån Annas perspektiv. Anna är infödd i en relativt välbärgad och rik familj och lever i en liten bubbla. Hon går i skolan och ska ta studenten om någon månad.

Boken börjar när Anna stöter på Abel. Abel med sitt tragiska förflutna, Abel som tvingas sälja droger för att kunna livnära sig själv och sin syster. Abel som tvingades växa upp fort för att kunna ta hand om sin lillasyster. Abel som vill bli sagoberättare, som redan är en sådan.

Deras världar kolliderar och samtidigt som Anna får reda på ännu fler hårresande detaljer om Abels förflutna börjar någon mörda folk som Abel känner. För att sätta dit Abel? Eller var det Abel själv som mördade dem?

Samtidigt väver Abel ihop sitt liv till en berättelse fast där är han själv en skepnadsskiftare och hans lillasyster en drottning.

Tillslut får Anna reda på sanningen. Och helvetet bryter löst.

Favoritcitat: 

“My child, I know you're not a child
But I still see you running wild
Between those flowering trees.
Your sparkling dreams, your silver laugh
Your wishes to the stars above 
Are just my memories.

And in your eyes the ocean
And in your eyes the sea
The waters frozen over
With your longing to be free.

Yesterday you'd awoken
To a world incredibly old.
This is the age you are broken
Or turned into gold.

You had to kill this child, I know.
To break the arrows and the bow
To shed your skin and change.
The trees are flowering no more
There's blood upon the tiles floor
This place is dark and strange.

I see you standing in the storm
Holding the curse of youth
Each of you with your story
Each of you with your truth.

Some words will never be spoken
Some stories will never be told.
This is the age you are broken
Or turned into gold.

I didn't say the world was good.
I hoped by now you understood
Why I could never lie.
I didn't promise you a thing. 
Don't ask my wintervoice for spring
Just spread your wings and fly.

Though in the hidden garden
Down by the green green lane
The plant of love grows next to
The tree of hate and pain.

So take my tears as a token.
They'll keep you warm in the cold.
This is the age you are broken
Or turned into gold.

You've lived too long among us
To leave without a trace
You've lived too short to understand
A thing about this place.

Some of you just sit there smoking
And some are already sold. 
This is the age you are broken
Or turned into gold.
This is the age you are broken or turned into gold.” 

Favoritförhållande: KAN INNEHÅLLA SPOILERS!!

Anna och Abels förhållande, lätt.

Alltså, egentligen var deras förhållande lite sjukt. Han våldtog henne och hon älskar honom fortfarande, vill fortfarande vara med honom. Är det inte lite Stockholmssyndromet över det hela? Jag menar, vem gör så? Kan man komma över något sådant i ett förhållande kan man nog komma över vad som helst.

Sedan var hon nog lite mer förälskad i honom än han i henne men det tror inte jag var hans fel egentligen. Han var så skadad från all skit i sitt liv att han nog inte riktigt visste hur han skulle älska henne. Men det gjorde han ju iaf tillslut.

Trots allt detta älskade jag deras förhållande mest. Visst det hade sina uppochner svängar, men det bevisar att samhällsklasser inte spelar någon roll, att en människa kan acceptera en annan även då den har gjort så många hemska saker, att förlåtelse går att få även i de mörkaste av stunder.

Favoritkaraktär:

Gitte. Gitte är Annas bästa kompis. Hon fanns alltid där för Anna även när Anna inte var där för henne. Gitte är vänskap, eller vad vänskap bör vara, personifierad.

Trots att Gitte gör saker som jag inte respekterar sådär supermycket; som att vara en player, röka och dricka, så skyddar hon Anna och bryr sig verkligen samtidigt som hon inte pushar Anna åt något speciellt håll utan låter henne hållas även om hon vet vad Annas val kommer att få för efterdyningar. Hon inser att Anna måste få leva sitt eget liv men oavsett efterdyningarna finns hon alltid där.

Minst omtyckta karaktär: KAN INNEHÅLLA SPIOLERS!

Detta får bli Abels lillasysters pappa.

Han är förtjust i småbarn. Han utnyttjar dem sexuellt och det är så sjukt vidrigt att jag inte kan greppa det. Han var ute efter Abels lillasyster, Micha, men Abel stoppade honom.

Den här pappan är så sliskig och vidrig och usch, bara usch.

Omdöme:

I början var jag inte sådär superförtjust i den här boken. Jag tänkte att ”Åh nej det är en till sådan där bok som alla älskar för att den är så vackert skriven men som vanligt inte fångar mitt intresse.”, men åh vad jag misstog mig. Jag längtade inte efter att läsa boken då den var så mörk och dunkel men när jag väl satte mig ner och läste den slukade jag lätt 100 sidor åt gången.

Jag sögs in i den, jag läste den samtidigt som jag gick någonstans, jag kunde knappt släppa den. Och när den väl slutade lämnade den mig med tårfyllda ögon och ett distanserat sinne. Jag kunde inte sluta tänka på Anna och Abel, på deras komplicerade förhållande. Jag gick runt och var helt fångad i den här världen, jag kunde inte sluta tänka på den och jag sörjde när den var slut.

Jag älskade hur författaren vävde ihop saker i bokens handling med berättelsen som Abel skrev. Jag älskade hur varje aspekt i boken föreföll vara viktig och senare visade sig vara det. Jag älskade hur den var skriven och hur författaren lyckades skriva så att jag blev lycklig i ena stunden och föll i djup misär i den andra. När jag tänker tillbaka på den fylls jag med melankoli.

Men eftersom att jag började känna såhär efter halva boken får den inte fem stjärnor utan fyra, vilket i och för sig inte heller är fy och skam.

Betyg:

Fyra av fem glada Tennants.

The Great Gatsby

                                            

Titel: The Great Gatsby
Författare: F. Scott Fitzgerald
Sidantal: 180
Serie: --
Utgivningsdatum: 2000 - 02 - 24
Förlag: Penguin Classics

Handling: 

Den här boken handlar om en ung man vid namn Nick Carraway. Sommaren 1922 flyttar han till New York. Han hyr ett hus ute på West Egg och råkar hamna bredvid en man vid namn Gatsby som bor i en löjligt stor herrgård och som ofta har löjligt stora fester. Alla som bor på West Egg är rika men det är inte Nick.
En dag åker Nick ut till East Egg och äter middag med sin kusin Daisy Buchanan och hennes make Tom Buchanan. Dessa presenterar honom för Jordan Baker, en vacker ung kvinna som väcker omedelbart intresse från Nicks sida. Under Nicks vistelse får han reda på att Tom har en älskarinna i staden och Daisy vet också hon om det.
Samtidigt får Gatsby reda på att Nick känner Daisy och han ber honom att arrangera ett möte mellan dem.
Förr kände dessa två nämligen varandra. De var involverade med varandra på ett romantiskt sätt och Gatsby har än inte givit upp hoppet om Daisy.

Favoritquote: "Let us learn to show our friendship for a man when he is alive and not after he is dead."

Favoritförhållande: Tja, alla förhållanden i den här boken var lite halvtaskiga men det som var det minst förskräckliga förhållandet får nog bli Jordan och Nick. De var nog kära. Kanske var hon mer kär i honom än han i henne. Han sade en gång att han inte visste om han älskade henne men att han definitivt tyckte om att vara med henne. De träffades många gånger men när en viss sak hände, som jag dessvärre inte kan förtälja utan att spoila saker och ting, då gled de isär. De hade olika prioriteringar och detta gjorde att de inte passade ihop riktigt. Varför jag tyckte om Jordan och Nicks förhållande berodde nog på att deras förhållande var väldigt lättsamt och inte så centralt, till skillnad från allt annat i boken. Sedan fanns inte deras förhållande i filmen och då jag såg filmen först var detta en av de få överraskningar jag fick av boken. Det är därför jag 9 av 10 gånger läser boken innan jag ser filmen.

Favoritkaraktär: Min favorit karaktär i boken är - för en gångs skull - huvudkaraktären. Nick Carraway. Han är en omtänksam person. Vilket verkligen behövs då han är den enda i hela boken som bryr sig om någon annan mer än sig själv. Eftersom att han är ensam om detta är han olik alla andra. Han sticker ut.
Ärligt talat är han den enda vänliga personen i hela boken.

Minst omtyckta karaktär: Nu råkar det vara så att det fanns extremt många karaktärer som jag ogillade i den här boken.

Men jag tror att den som klättrade högst på denna lista var Tom Buchanan.

Han hade alltså en älskarinna och en fru.

Han tycker inte att frun får vara kär i någon annan fast han är det. Hycklare. Det må vara vanligt vid denna tidpunkt men det gör inte att jag ser med blidare ögon på det hela.

Han avbryter också hela tiden Daisy som om det hon har att säga är av ringa betydelse. Eftersom att jag är en feminist avskyr jag sådana här karaktärer ganska intensivt och Tom var inte ett undantag. Han är också nonchalant och arrogant och helt enkelt ett svin i nästan alla aspekter.

Vad jag tyckte om boken: Jag såg filmen först och den älskade jag. Den hade dessutom med nästan alla händelser från boken, vilket ju är bra. Dock innebar detta att när jag läste boken blev jag inte speciellt exalterad över någonting, för jag visste redan att det skulle hända. Så det var synd. Men även om jag inte sett filmen först skulle jag ändå inte vart speciellt förtjust i boken.

Den var välskriven och så, den hade utmanande språk men handlingen tilltalade inte mig alls.

Jag är väldigt mycket för fartfyllda fantasyböcker, gärna med en romantisk touch. Detta var ju totala motsattsen.

Jag förstår ju dock varför den blev berömd. Den var nog revolutionerande för sin tid. Ingen  hade troligen skrivit om samhället på det sättet Fitzgerald gjorde. Hans sätt att skriva om samhällsklasserna i samhället, hans sätt att så tydligt klarlägga vart de rikas moral och etik låg utan att sluta någon detalj ute var väl en abnormalitet i det samhället Fitzgerald levde i. 

Men det är just det, den här boken ska man nog främst läsa om man tycker om att analysera saker och ting. Annars, om du vill ha en lätt läsning, kanske du inte ska välja den här boken.

Det är ju dock en klassiker som definitivt är läsvärd. Men den var som sagt inget för mig. Därav följande betyg.

Betyg: 



Två av fem glada Tennants.