Författare: David Levithan
Sidantal: 210
Förlag: Ember
Utgivningsår: 2004
Betyg: 4/5
Jag har läst en bok i år hittils. Denna bok heter the realm of possibility och är skriven av David Levithan. När jag plockade upp denna bok på biblioteket hade jag ingen aning att det var en diktsamling, eller det är i alla fall det jag tror det är. Jag kan nämligen inte bestämma mig om det är en novellsamling i vers-form eller om det är en diktsamling. Det kanske är ungefär samma sak. Hursomhelst är jag nu 210 sidor senare fast, David Levithan har återigen fått mig att älska hans sätt att skriva. Variationen i hans språk och vad han väljer att skriva låter mig bli överaskad varje gång, och det älskar jag.
Boken handlar om 20 olika ungdomar och deras problem och syn på saker och ting. De här 20 ungdomarna går på samma skola och därav återkommer karaktärer och tidigare handlingar genom samlingen. Jag tyckte väldigt mycket om de olika berättelserna och de olika berättarsätten. En av mina favoriter hette "the day" och handlade om en kille vars flickvän precis hade gjort slut med honom och den första dagen utan henne. Det speciella med denna berättelse var att varje rad i de olika styckerna började med samma bokstav och efter ett tag byttes bokstaven ut mot nästa.
laugh despite her
laugh to spite her
lean forward, listen to your friends
leap if you have to
learn that things will mend in a new way
your heart is not as broken as you think, he says
you're not as dumb as you look, I reply
En annan dikt som var intressant var "Love songs for Elizabeth". Denna dikt var spännande på det sätt att den var skriven som ett album. Varje del var en låt, som Diana hade skrivit åt Elizabteh, som tillsammans bildade texterna ett album. Det blev väldigt stilfullt, även om jag tyckte att det var lite för många låttexter på raken för att jag inte skulle börja drifta iväg i tankarna. Vilket var lite tråkigt eftersom jag egentligen gillar den.
Jag vet inte om det beror på att det var den senaste och sista dikten jag läste eller att det faktiskt var den bästa historien, men jag tror att min favorit var "Possibility". Den handlade om Jed, som berättar om hans relation till hans pojkvän Daniel, som är den första vi läser om. Den var så fint formulerad och jag tyckte att den knöt ihop alla texter så bra.
Here’s what I know about the realm of possibility—
it is always expanding, it is never what you think
it is. Everything around us was once deemed
impossible. From the airplane overhead to
the phones in our pockets to the choir girl
putting her arm around the metalhead.
As hard as it is for us to see sometimes, we all exist
within the realm of possibility. Most of the limits
are of our own world’s devising. And yet,
every day we each do so many things
that were once impossible to us.
Moments into minutes.
Minutes into hours.
Hours into days.
Days into years.
Years into possibility.
Minutes into hours.
Hours into days.
Days into years.
Years into possibility.
Avslutningsvis vill jag säga att jag tyckte om den här boken väldigt mycket. Det är en snabbläsning, men värd all den tid den tar. Det jag uppskattar väldigt mycket är att man kan hitta sig själv i den här boken. Jag kanske inte kan säga att en viss karaktär som representerar mig, men jag kan se mig i de flesta av dem. Dianas osäkerhet i kärleken, Jeds hopp och Lilys återkommande hopplöshet. Den här boken ska till bokhyllan. Och som den sista meningen i the realm of possibility säger:
This will linger.
