Titel: The Great Gatsby
Författare: F. Scott Fitzgerald
Sidantal: 180
Serie: --
Utgivningsdatum: 2000 - 02 - 24
Förlag: Penguin Classics
Handling:
Den här boken handlar om en ung man vid namn Nick Carraway. Sommaren 1922 flyttar han till New York. Han hyr ett hus ute på West Egg och råkar hamna bredvid en man vid namn Gatsby som bor i en löjligt stor herrgård och som ofta har löjligt stora fester. Alla som bor på West Egg är rika men det är inte Nick.
En dag åker Nick ut till East Egg och äter middag med sin kusin Daisy Buchanan och hennes make Tom Buchanan. Dessa presenterar honom för Jordan Baker, en vacker ung kvinna som väcker omedelbart intresse från Nicks sida. Under Nicks vistelse får han reda på att Tom har en älskarinna i staden och Daisy vet också hon om det.
Samtidigt får Gatsby reda på att Nick känner Daisy och han ber honom att arrangera ett möte mellan dem.
Förr kände dessa två nämligen varandra. De var involverade med varandra på ett romantiskt sätt och Gatsby har än inte givit upp hoppet om Daisy.
Favoritquote: "Let us learn to show our friendship for a man when he is alive and not after he is dead."
Favoritförhållande: Tja, alla förhållanden i den här boken var lite halvtaskiga men det som var det minst förskräckliga förhållandet får nog bli Jordan och Nick. De var nog kära. Kanske var hon mer kär i honom än han i henne. Han sade en gång att han inte visste om han älskade henne men att han definitivt tyckte om att vara med henne. De träffades många gånger men när en viss sak hände, som jag dessvärre inte kan förtälja utan att spoila saker och ting, då gled de isär. De hade olika prioriteringar och detta gjorde att de inte passade ihop riktigt. Varför jag tyckte om Jordan och Nicks förhållande berodde nog på att deras förhållande var väldigt lättsamt och inte så centralt, till skillnad från allt annat i boken. Sedan fanns inte deras förhållande i filmen och då jag såg filmen först var detta en av de få överraskningar jag fick av boken. Det är därför jag 9 av 10 gånger läser boken innan jag ser filmen.
Favoritkaraktär: Min favorit karaktär i boken är - för en gångs skull - huvudkaraktären. Nick Carraway. Han är en omtänksam person. Vilket verkligen behövs då han är den enda i hela boken som bryr sig om någon annan mer än sig själv. Eftersom att han är ensam om detta är han olik alla andra. Han sticker ut.
Ärligt talat är han den enda vänliga personen i hela boken.
Minst omtyckta karaktär: Nu råkar det vara så att det fanns extremt många karaktärer som jag ogillade i den här boken.
Favoritförhållande: Tja, alla förhållanden i den här boken var lite halvtaskiga men det som var det minst förskräckliga förhållandet får nog bli Jordan och Nick. De var nog kära. Kanske var hon mer kär i honom än han i henne. Han sade en gång att han inte visste om han älskade henne men att han definitivt tyckte om att vara med henne. De träffades många gånger men när en viss sak hände, som jag dessvärre inte kan förtälja utan att spoila saker och ting, då gled de isär. De hade olika prioriteringar och detta gjorde att de inte passade ihop riktigt. Varför jag tyckte om Jordan och Nicks förhållande berodde nog på att deras förhållande var väldigt lättsamt och inte så centralt, till skillnad från allt annat i boken. Sedan fanns inte deras förhållande i filmen och då jag såg filmen först var detta en av de få överraskningar jag fick av boken. Det är därför jag 9 av 10 gånger läser boken innan jag ser filmen.
Favoritkaraktär: Min favorit karaktär i boken är - för en gångs skull - huvudkaraktären. Nick Carraway. Han är en omtänksam person. Vilket verkligen behövs då han är den enda i hela boken som bryr sig om någon annan mer än sig själv. Eftersom att han är ensam om detta är han olik alla andra. Han sticker ut.
Ärligt talat är han den enda vänliga personen i hela boken.
Minst omtyckta karaktär: Nu råkar det vara så att det fanns extremt många karaktärer som jag ogillade i den här boken.
Men jag tror att den som klättrade högst på denna lista var Tom Buchanan.
Han hade alltså en älskarinna och en fru.
Han tycker inte att frun får vara kär i någon annan fast han är det. Hycklare. Det må vara vanligt vid denna tidpunkt men det gör inte att jag ser med blidare ögon på det hela.
Han avbryter också hela tiden Daisy som om det hon har att säga är av ringa betydelse. Eftersom att jag är en feminist avskyr jag sådana här karaktärer ganska intensivt och Tom var inte ett undantag. Han är också nonchalant och arrogant och helt enkelt ett svin i nästan alla aspekter.
Vad jag tyckte om boken: Jag såg filmen först och den älskade jag. Den hade dessutom med nästan alla händelser från boken, vilket ju är bra. Dock innebar detta att när jag läste boken blev jag inte speciellt exalterad över någonting, för jag visste redan att det skulle hända. Så det var synd. Men även om jag inte sett filmen först skulle jag ändå inte vart speciellt förtjust i boken.
Den var välskriven och så, den hade utmanande språk men handlingen tilltalade inte mig alls.
Jag är väldigt mycket för fartfyllda fantasyböcker, gärna med en romantisk touch. Detta var ju totala motsattsen.
Jag förstår ju dock varför den blev berömd. Den var nog revolutionerande för sin tid. Ingen hade troligen skrivit om samhället på det sättet Fitzgerald gjorde. Hans sätt att skriva om samhällsklasserna i samhället, hans sätt att så tydligt klarlägga vart de rikas moral och etik låg utan att sluta någon detalj ute var väl en abnormalitet i det samhället Fitzgerald levde i.
Men det är just det, den här boken ska man nog främst läsa om man tycker om att analysera saker och ting. Annars, om du vill ha en lätt läsning, kanske du inte ska välja den här boken.
Det är ju dock en klassiker som definitivt är läsvärd. Men den var som sagt inget för mig. Därav följande betyg.
Betyg:
Två av fem glada Tennants.
Två av fem glada Tennants.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar